smuts

Svenska

Substantiv

Böjningar av smuts	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	smuts	smutsen
Genitiv	smuts	smutsens

smuts

1. (oönskade) ämnen, såsom damm, lera, jord etc., på något som gör att detta inte längre upplevs som rent och fint

   Synonymer: lort

   Det är fullt med smuts på golvet.

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1728. Av tyska Schmutz.

   Besläktade ord: smutsa, smutsig

   Sammansättningar: smutsfläck, smutsgris, smutskasta

   Vanliga konstruktioner: dra i smutsen

Översättningar

Översättningar

• bokmål: smuss n, skitt m
• engelska: dirt ^(en), filth ^(en)
• finska: lika ^(fi)
• franska: saleté ^(fr) f, crasse ^(fr) f, boue ^(fr) f
• nederländska: vuil ^(nl) n
• nynorska: skit m, smuss
• portugisiska: sujeira ^(pt) f
• spanska: mugre ^(es) f, roña ^(es) f, suciedad ^(es) f
• tyska: Schmutz ^(de) m, Dreck ^(de) m