spurt

Svenska

Substantiv

Böjningar av spurt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	spurt	spurten	spurter	spurterna
Genitiv	spurts	spurtens	spurters	spurternas

spurt

• uttal:        ⓘ

1. (ofta om sport eller engagemang) plötslig, kortvarig rusning eller kraftansträngning; särskilt fartökning i avslutningen eller slutfas

   Sammansättningar: slutspurt, spurtsträcka

   Besläktade ord: spurta

   Etymologi: Av engelska spurt (”spurta, göra en kraftfull ansträngning under en kort period”).

Översättningar

plötslig, kortvarig rusning eller kraftansträngning

• engelska: spurt ^(en), burst ^(en)
• polska: zryw m, finisz ^(pl) m

Bokmål

Substantiv

Böjningar av spurt	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	spurt	spurten	spurter	spurtene
Genitiv	spurts	spurtens	spurters	spurtenes

spurt m

1. spurt

Verb

spurt

1. böjningsform av spørre

Nynorska

Substantiv

Böjningar av spurt	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	spurt	spurten	spurtar	spurtane

spurt m

1. spurt

Verb

spurt

1. böjningsform av spørje/spørja

Tyska

Verb

spurt

1. böjningsform av spuren