spurt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av spurt  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ spurt spurten spurter spurterna
Genitiv spurts spurtens spurters spurternas

spurt

  1. (ofta om sport) plötslig, kortvarig rusning eller kraftansträngning; särskilt fartökning i avslutningen eller slutfas
    Sammansättningar: slutspurt, spurtsträcka
    Besläktade ord: spurta
    Etymologi: Av engelska spurt (”spurta, göra en kraftfull ansträngning under en kort period”).

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av spurt  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ spurt spurten spurter spurtene
Genitiv spurts spurtens spurters spurtenes

spurt m

  1. spurt

Verb[redigera]

spurt

  1. böjningsform av spørre

Bottniska[redigera]

Verb[redigera]

spurt

  1. böjningsform av spyrj’

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av spurt  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ spurt spurten spurtar spurtane

spurt m

  1. spurt

Verb[redigera]

spurt

  1. böjningsform av spørje/spørja