stopp

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av stopp  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stopp stoppet stopp stoppen
Genitiv stopps stoppets stopps stoppens

stopp n

  1. stockning, stillestånd, spärr, propp (i röret el.dyl.)
    Det blev stopp i röret.
  2. det att något upphör att existera eller förekomma; avbrott
    Nu skall det bli stopp för klottret.
  3. tillfälligt uppehåll (vistelse) på resa
    Vi gjorde ett stopp i London.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1887, bildat till verbet stoppa.

Besläktade ord[redigera]

Sammansättningar[redigera]

Översättningar[redigera]

Översättningar[redigera]

Översättningar[redigera]

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av stopp  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stopp stoppen stoppar stopparna
Genitiv stopps stoppens stoppars stopparnas

stopp u

  1. ett trasig ställe som har lagats

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

stopp

  1. böjningsform av stoppen