sträcka

Svenska

Substantiv

Böjningar av sträcka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sträcka	sträckan	sträckor	sträckorna
Genitiv	sträckas	sträckans	sträckors	sträckornas

sträcka

1. (geometri, fysik) del av en rät linje, vilken avgränsas på båda sidorna av två punkter på linjen

   Jämför: rät linje (inte begränsad, oändligt lång), stråle (begränsad på en sida, oändligt lång)

   Sammansättningar: järnvägssträcka

   Homofoner: strecka

Översättningar

del av en rät linje

• engelska: line segment ^(en)
• finska: jana ^(fi)
• franska: segment ^(fr) m
• indonesiska: ruas garis
• kroatiska: dužina ^(hr) f
• meänkieli: matka
• polska: odcinek ^(pl) m
• portugisiska: segmento ^(pt) m
• tyska: Strecke ^(de) f

Verb

Böjningar av sträcka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	sträcka	sträckas
Presens	sträcker	sträcks (sträckes)
Preteritum	sträckte	sträcktes
Supinum	sträckt	sträckts
Imperativ	sträck	–
Particip
Presens	sträckande, sträckandes
Perfekt	sträckt

sträcka

1. göra mer utsträckt
2. ge, överlämna (genom att sträcka på kroppen)
3. (reflexivt: sträcka sig) (om person) göra sig längre

   Vanliga konstruktioner: sträcka sig efter, sträcka på sig

4. (reflexivt: sträcka sig) dra ut en muskel så att den skadas eller delvis brister

   Jämför: muskelruptur

Besläktade ord: sträcka ut, sträckning

Homofoner: strecka

Översättningar

1. göra mer utsträckt

• engelska: stretch ^(en)
• italienska: allungare ^(it), estendere ^(it)
• portugisiska: esticar ^(pt)
• tyska: strecken ^(de)

2. ge, överlämna (genom att sträcka på kroppen)