sträcka

Svenska

Substantiv

Böjningar av sträcka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sträcka	sträckan	sträckor	sträckorna
Genitiv	sträckas	sträckans	sträckors	sträckornas

sträcka

1. (matematik) (fysik) del av en rät linje, vilken avgränsas av två punkter på linjen

   Homofoner: strecka

Översättningar

del av en rät linje, vilken avgränsas av två punkter på linjen

finska: jana (fi) franska: segment (fr) m

polska: odcinek (pl) m tyska: Strecke (de) f

Verb

Böjningar av sträcka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	sträcka	sträckas
Presens	sträcker	sträcks (sträckes)
Preteritum	sträckte	sträcktes
Supinum	sträckt	sträckts
Imperativ	sträck	–
Particip
Presens	sträckande, sträckandes
Perfekt	sträckt

sträcka

1. göra mer utsträckt
2. ge, överlämna (genom att sträcka på kroppen)

Besläktade ord: sträcka ut, sträckning

Homofoner: strecka

Översättningar

1. göra mer utsträckt

engelska:stretch (en)

tyska: strecken (de)

2. ge, överlämna (genom att sträcka på kroppen)