stund

Svenska

Substantiv

Böjningar av stund	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stund	stunden	stunder	stunderna
Genitiv	stunds	stundens	stunders	stundernas

stund

1. en relativt kort tidsperiod, oftast längre än ett "ögonblick" men kortare än ett "tag"

   Det här tar ännu en stund.

   Etymologi: Av fornsvenska stund f, av fornnordiska stund f, av urgermanska *stundō (”stund, timme”), av urindoeuropeiskt ursprung.

   Fraser: från stund till annan, för stunden, i denna stund

   Sammansättningar: morgonstund, sagostund, stundtals, stundvis

Översättningar

Översättningar

• bokmål: stund ^(no) f
• bosniska: trenutak m
• engelska: moment ^(en), while ^(en)
• finska: hetki ^(fi)
• franska: moment ^(fr) m
• italienska: momento ^(it) m, attimo ^(it) m
• katalanska: estona ^(ca) f
• spanska: momento ^(es) m, rato ^(es) m
• tyska: Weile ^(de) f, Moment ^(de) m

Isländska

Substantiv

Böjningar av stund	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stund	stundin	stundir	stundirnar
Ackusativ	stund	stundina	stundir	stundirnar
Dativ	stund	stundinni	stundum	stundunum
Genitiv	stundar	stundarinnar	stunda	stundanna

stund

1. stund
2. timme

   Synonymer: klukkustund