sun

Svenska

Substantiv

sun

1. (runokogi, ålderdomligt) alternativt namn för runan: ᛋ (/s/), sol

   1675: Kort underwijsning om then gambla swea-götha runa-ristning, sid: 31, Olof Verelius:

   § 11. Sun eller Sol kallas then ellofte Runan / med then tilläggningen Knä=bögt: emedan hon är lijk ett krokot knä.

   § 11. sun eller sol kallas den elfte runan, med den tilläggningen knä-böjt (sol knäböjt), medan hon är lik ett krökt knä.

Engelska

Substantiv

Böjningar av sun	Singular	Plural
Nominativ	sun	suns
Genitiv	sun's	suns'

sun

1. (astronomi) solen; den stjärna jorden går i bana runt

   Varianter: Sun

2. (astronomi) sol; stjärna i centrum av ett solsystem
3. solsken, solljus

Homofoner: son

Forndanska

Substantiv

sun m

1. son

   Etymologi: Av fornnordiska sonr.

   Grammatik: Bfsg. sunæn, ofpl. synær.

Fornsvenska

Substantiv

Faktakoll: Se diskussion.
Böjningar av sun	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sun	sun	syni(r), -e(r)	synini(r), -ene(r)
Ackusativ	sun	sunin	syni, -e	synina, -ena
Dativ	syni, sun	syninum, -enom	sunum, -om	sunumin, -omen
Genitiv	suna(r)	sunsins	suna	sunanna

sun m

1. son