son

Se även Son och -son.

Svenska

Substantiv

Böjningar av son	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	son	sonen	söner	sönerna
Genitiv	sons	sonens	söners	sönernas

son

• uttal: så:n /soːn/ (1); uttal: so:n /suːn/ (2)

1. manlig avkomma; pojke som någon är förälder till

   Tack, min son.

   Etymologi: Fornnordiska sonr, av urgermanska *sunuz (varav även engelska son, tyska Sohn, etc.), från urindoeuropeiska *suHnús (varav bland annat ryska сын, syn, sanskrit सूनु, sūnú), från roten *sewH-, "att föda" (varav även, via den alternativa avledningen *suHyús, bland annat grekiska υἱός, huiús).

   Synonymer: pojk (dialektalt)

   Sammansättningar: adoptivson, Apolloson, Backison, brorson, dotterson, Eskulapiison, gudason, gudson, horson, konungason, Martisson, Merkuriison, Neptunison, Nimrodsson, sondotter, sonhustru, sonnamn, sonson, styvson, systerson, svärson

2. (dans) en dans från Kuba som ligger nära salsa
3. böjningsform av so

   Homofoner: zon, zoon

Översättningar

barn av manligt kön

albanska: biri arabiska: ابن (’ibn) bokmål: sønn (no) bretonska: mab (br) danska: søn (da) engelska: son (en) esperanto: filo (eo) estniska: poeg (et) finska: poika (fi) franska: fils (fr) grekiska: klassisk: υἱός (el) nygrekiska: γιος (el), υιός (el) baskiska: seme (eu) bosniska: sin m georgiska: ვაჟიშვილი (važišvili), ვაჟი (važi), ძე (je) indonesiska: anak laki-laki (id) iriska: mac (ga) m isländska: sonur (is) italienska: figlio (it) m japanska: 息子 (ja) (むすこ (ja), musuko)

kinesiska: 儿子 (zh) (érzi) latin: filius (la) m nederländska: zoon (nl) m nynorska: son polska: syn (pl) portugisiska: filho (pt) rumänska: fiu (ro) ryska: сын (ru) m sanskrit: सूनु (sa) slovakiska: syn slovenska: sin (sl) spanska: hijo (es) m tjeckiska: syn (cs) m turkiska: erkek çocuk, oğul (tr) tyska: Sohn (de) m ungerska: vkinek a fia vepsiska: poig yi: ꌺ

Bottniska

Substantiv

Böjningar av son	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	son	sonĕnn	syni, suni	synjin
Dativ		sonŭm		sonum
Som förled i sammansättningar används sona-.

son m

• uttal: /sɑ́ːɳ/, /sóːn/; nom. obfpl. /sʏ̀ːɳɪ/, /sʉ̀nɪ/

1. son

   Jag hæf ein son min bróðrĕn menn hæf fýr’ ę syni.

   Jag har en son, men min bror har fyra söner.

   Etymologi: Av fornnordiska sonʀ, sunʀ.

   Sammansättningar: Ningssęn, Eirkssęn, Jónssęn, Lærssęn, Mæðssęn, Ółssęn, sonadóter, sonakunu

Engelska

Substantiv

Böjningar av son	Singular	Plural
Nominativ	son	sons
Genitiv	son's	sons'

son

• uttal: /sʌn/

1. son

Fornsvenska

Substantiv

son

1. son

   Varianter: sun

Franska

Substantiv

Böjningar av son	Singular	Plural
Maskulinum	son	sons

son

• uttal: /sɔ̃/

1. ljud
2. kli

Användning

I betydelsen kli vanligen enbart som le son och du son.

Pronomen

Tabell över pronomen Personliga pronomen Nominativ Ackusativ Dativ Possessiva pronomen Possessiva determinativer Disjunktiv Reflexiv Disjunktiv reflexiv Lokativ (à) Genitiv (de) Singular Plural Singular Plural Maskulinum Femininum Maskulinum Femininum Maskulinum Femininum 1:a person singular je, j'2 me, m'2 me, m'2 (le) mien (la) mienne (les) miens (les) miennes mon ma, mon2 mes moi me, m'2 moi à moi de moi 2:a person singular tu te, t'2 te, t'2 (le) tien (la) tienne (les) tiens (les) tiennes ton ta, ton2 tes toi te, t'2 toi à toi de toi 3:e person singular maskulinum il le, l'2 lui (le) sien (la) sienne (les) siens (les) siennes son sa, son2 ses lui se, s'2 soi y en 3:e person singular femininum elle la, l'2 lui3 (le) sien (la) sienne (les) siens (les) siennes son sa, son2 ses elle se, s'2 soi y en 1:a person plural nous nous nous (le) nôtre (la) nôtre (les) nôtres (les) nôtres notre notre nos nous nous nous à nous de nous 2:a person plural1 vous vous vous (le) vôtre (la) vôtre (les) vôtres (les) vôtres votre votre vos vous vous vous à vous de vous 3:e person plural maskulinum ils les leur (le) leur (la) leur (les) leurs (les) leurs leur leur leurs eux se, s'2 soi y en 3:e person plural femininum elles les leur (le) leur (la) leur (les) leurs (les) leurs leur leur leurs elles se, s'2 soi y en Not: Används även som andra person singular för att uttrycka artighet. Verb böjs då efter andra person plural, medan adjektiv fortfarande böjs i singular. Används då nästa ord börjar med vokal. Vid prepositionell dativ används elle: à elle.

son, sa, ses

• uttal: /sɔ̃/

1. tredje person singlar possesiv; hans, hennes, dess, sin, ens

Isländska

Substantiv

son

1. böjningsform av sonur

Nordsamiska

Pronomen

Tabell över pronomen Personliga pronomen Nominativ Ackusativ / Genitiv Illativ Lokativ Komitativ Essiv 1:a person singular mun, mon mu munnje mus muinna munin 2:a person singular don du dutnje dus duinna dunin 3:e person singular son, dat su, dan sutnje, dasa sus, das suinna, dainna sunin, danin 1:a person dual moai munno munnuide munnos munnuin munnon 2:a person dual doai dudno dudnuide dudnos dudnuin dudnon 3:e person dual soai, dat sudno, daid sudnuide, daidda sudnos, dain sudnuin, daiguin sudnon, danin 1:a person plural mii min midjiide mis minguin minin 2:a person plural dii din didjiide dis dinguin dinin 3:e person plural sii, dat sin, daid sidjiide, daidda sis, dain singuin, daiguin sinin, danin

son

1. (personligt) han
2. (personligt) hon

Nynorska

Substantiv

Böjningar av son	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	son	sonen	søner	sønene

son

1. son

Spanska

Verb

son

1. böjningsform av ser