son

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Son, -son, sön och søn.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av son  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ son sonen söner sönerna
Genitiv sons sonens söners sönernas

son

  1. manlig avkomma; barn av hankön till en förälder
    Tack, min son.
    Etymologi: Fornnordiska sonr, av urgermanska *sunuz (varav även engelska son, tyska Sohn, etc.), från urindoeuropeiska *suHnús (varav bland annat ryska сын, syn, sanskrit सूनु, sūnú), från roten *sewH-, "att föda" (varav även, via den alternativa avledningen *suHyús, bland annat grekiska υἱός, huiús).
    Synonymer: pojk (dialektalt)
    Besläktade ord: Sune
    Homofoner: sån
    Sammansättningar: adoptivson, Apolloson, Backison, brorson, dotterson, Eskulapiison, gudason, gudson, horson, konungason, Martisson, Merkuriison, Neptunison, Nimrodsson, sondotter, sonhustru, sonnamn, sonson, styvson, systerson, svärson
  2. (dans) en dans från Kuba som ligger nära salsa
  3. böjningsform av so
    Homofoner: zon, zoon

Översättningar

[redigera]

Azerbajdzjanska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

son

  1. slut

Adjektiv

[redigera]

son

  1. senaste
    Besläktade ord: sonuncu, sonlandırmaq
    Sammansättningar: sonbeşik

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av son  Singular Plural
Nominativ son sons
Genitiv son's sons'

son

  1. son
    Homofoner: sun

Fornsvenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

son

  1. son
    Varianter: sun

Franska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av son  Singular Plural
Maskulinum son sons

son m

  1. ljud
  2. kli
    Användning: I betydelsen kli vanligen enbart som le son och du son.

Pronomen

[redigera]

son femininum sa (son om nästa ord börjar på vokal) plural ses

  1. tredje person singlar possesiv; hans, hennes, dess, sin, ens

Isländska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

son

  1. böjningsform av sonur

Nordsamiska

[redigera]

Pronomen

[redigera]

son

  1. (personligt) han
  2. (personligt) hon

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av son  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ son sonen søner sønene

son

  1. son

Spanska

[redigera]

Verb

[redigera]

son

  1. böjningsform av ser