svans

Svenska

Substantiv

Böjningar av svans 2 & 3	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	svans	svansen	svansar	svansarna
Genitiv	svans	svansens	svansars	svansarnas

svans (1)

svans

1. (anatomi) utväxt från ryggslutet hos många djur

   En hanhund som håller svansen högt visar dominans.

   Sammansättningar: simsvans, svansfena

2. följe; påhäng
3. böjningsform av svan

Besläktade ord: svansa, svansa för, ha hög svansföring

Översättningar

utväxt

• bokmål: hale ^(no) m
• bulgariska: опашка
• danska: hale ^(da) u
• engelska: tail ^(en)
• finska: häntä ^(fi)
• franska: queue ^(fr) f
• frisiska: sturt
• iriska: eireaball ^(ga)
• japanska: 尻尾 ^(ja) (shippo)
• jiddisch: עק m (ek)
• kroatiska: rep ^(hr) m
• malajiska: ekor ^(ms)
• maltesiska: demb m
• nederländska: staart ^(nl)
• polska: ogon ^(pl)
• portugisiska: rabo ^(pt) m
• ryska: хвост ^(ru)
• tigrinska: ጭራ mf sing
• tjeckiska: ocas ^(cs) m
• tyska: Schwanz ^(de) m

Isländska

Substantiv

svans

1. böjningsform av svanur