tail

Engelska

Substantiv

Böjningar av tail	Singular	Plural
Nominativ	tail	tails
Genitiv	tail's	tails'

tail

1. (anatomi) svans
2. (bildligt, astronomi) kometsvans
3. (bildligt, fordon) stjärtparti

   Sammansättningar: tailgate

4. (bildligt, luftfart) stjärt

   Sammansättningar: tailplane

5. (bildligt, statistik) svans; de delar av en fördelning som ligger längst från typvärdet
6. (bildligt) person som urskillningslöst följer efter någon; person i svansen till en ledare
7. (bildligt) fläta

   Sammansättningar: pigtail

   Synonymer: braid

   Se även: ponytail

Sammansättningar: ponytail

Etymologi: Av medelengelska tail, tayl, teil, av fornengelska tæġl (”svans”), av urgermanska *taglą (”tagel”). Kognat med svenska tagel (”hästsvanshår och hästmanshår”), tyska Zagel (”svans”).

Homofoner: tale

Verb

Böjningar av tail	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	tail	tails	tail
Preteritum	◀	tailed	▶
Perfektparticip	◀	tailed	▶
Presensparticip	◀	tailing, vard. tailin'	▶

tail

1. förfölja (och hålla kolla på)
2. följa
3. förse med svans
4. ta kön; agera den sista i ett led

Fraser: tail away, tailgate, tail off