sönderfall

Svenska

Substantiv

Böjningar av sönderfall	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sönderfall	sönderfallet	sönderfall	sönderfallen
Genitiv	sönderfalls	sönderfallets	sönderfalls	sönderfallens

sönderfall

1. (generellt) spontan (plötslig eller utdragen) process som resulterar i att något som var en enhet delas upp i bitar, blir mindre, eller förlorar sin funktion eller sitt värde

   Separatistiskt sönderfall av Jugoslavien under 1990-talet medförde storskaliga våldsamheter under flera år.

2. (kärnfysik) spontan omvandling av atomkärnor som medför att en liten bit skjuts ut och energi frigörs

   Tunga kärnor drabbas av alfa-sönderfall.

   Se även: elektroninfångning, fission

3. (matematik) minskning i samband med en exponentiell funktion

Översättningar

(generellt) spontan process

• engelska: decay ^(en)
• tyska: Zerfall ^(de) m

Verb

sönderfall

1. böjningsform av sönderfalla