sönderfalla

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av sönderfalla  Aktiv
Infinitiv sönderfalla
Presens sönderfaller
Preteritum sönderföll
Supinum sönderfallit
Imperativ sönderfall
Particip
Presens sönderfallande, sönderfallandes
Perfekt sönderfallen

sönderfalla

  1. falla sönder, vittra, multna
  2. (kärnfysik, om en isotop av ett grundämne) bli en isotop av ett annat grundämne genom bortfall av elementarpartiklar
    Ett exempel på isotop som sönderfaller med spontan fission är Californium-252.
    Besläktade ord: sönderfall