täppa

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även tappa och täpa.

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av täppa  Aktiv Passiv
Infinitiv täppa täppas
Presens täpper täpps (täppes)
Preteritum täppte täpptes
Supinum täppt täppts
Imperativ täpp
Particip
Presens täppande, täppandes
Perfekt täppt

täppa

  1. tillsluta (en öppning), fylla igen (ett hål), göra tät
    Etymologi: Av fornsvenska tæppa.
    Fraser: (partikelverb) täppa igen, täppa till

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av täppa  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ täppa täppan täppor täpporna
Genitiv täppas täppans täppors täppornas

täppa

  1. liten, ofta inhägnad åkerlott, trädgårdsland eller jordplätt
    Synonymer: gärde, lott, lapp, plätt
    Sammansättningar: trädgårdstäppa
    Fraser: herre på täppan
  2. (substantivering av verbet) något som täpper eller tillsluter något, tillslutning, blockering
    Synonymer: tapp, propp
    Sammansättningar: nästäppa

Översättningar[redigera]