tönt

Svenska

Substantiv

Böjningar av tönt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tönt	tönten	töntar	töntarna
Genitiv	tönts	töntens	töntars	töntarnas

tönt

1. (vardagligt, nedsättande, ofta som skällsord) person som ger ett tafatt och bortkommet intryck och som anses vara socialt missanpassad (och inte ”cool”, i synnerhet i ungdomssammanhang)

   Besläktade ord: tönta sig, töntig

   Etymologi: Av svenska dialekter töntig. Eventuellt av ljudmålande ursprung.

Översättningar

person som ger ett tafatt och bortkommet intryck

• engelska: dork ^(en), dweeb ^(en), loser ^(en)
• italienska: sfigato ^(it), perdente ^(it)
• tyska: Trottel ^(de) m

Tyska

Verb

tönt

1. böjningsform av tönen