takfall

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av takfall  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ takfall takfallet takfall takfallen
Genitiv takfalls takfallets takfalls takfallens

takfall

  1. den lutande delen av ett tak (yttertak)
    Inne i rummet gör man ett hål i takfallet och röken från härden kan söka sig ut genom detta.
    Den bärregel, som är inbyggd i det brantare takfallet, får huvudparten av belastningen.
    Det flacka takfallet lutar 31° emot horisontallinjen, de båda takfallen bildar emot varandra en vinkel av 90°.
  2. ett taks lutning (fall), uttryckt i grader mot horisontalplanet (18°) eller proportion höjd:längd (1:3)