torkeln

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för torkeln 

Hjälpverb: sein

Infinitiv torkeln
Presensparticip torkelnd
Perfektparticip getorkelt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich torkle, torkel, torkele  du torkelst  er, sie, es torkelt 
Plural wir torkeln  ihr torkelt  sie torkeln 
Preteritum Singular ich torkelte  du torkeltest  er, sie, es torkelte 
Plural wir torkelten  ihr torkeltet  sie torkelten 
Imperativ
Singular - torkle, torkel, torkele ! -
Plural - torkelt ! torkeln Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich torkele  du torkelest  er, sie, es torkele 
Plural wir torkeln  ihr torkelet  sie torkeln 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich torkelte  du torkeltest  er, sie, es torkelte 
Plural wir torkelten  ihr torkeltet  sie torkelten 

torkeln

  1. vingla, ragla
    Synonymer: taumeln