tron

Svenska

Substantiv

Böjningar av tron 1-2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tron	tronen	troner	tronerna
Genitiv	trons	tronens	troners	tronernas

tron

större stol, ofta starkt dekorerad, avsedd för en regerande monark för ceremoniella ändamål
(i överförd betydelse) regentskapet i en monarki eller i ett kejsardöme; platsen och uppgiften som regent
Wikipedia: "Drottning Kristina" Kristina lämnade Uppsala dagen efter att hon avsagt sig tronen

Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1400-talet som fornsvenska tron, trona, lånat från latinska thronus, av grekiska θρόνος (thrónos).

Besläktade ord: trona

Sammansättningar: tronarvinge

böjningsform av tro

Översättningar

bulgariska: tron
engelska: throne^(en)
esperanto: trono^(eo)
estniska: troon^(et)
finska: valtaistuin^(fi)
franska: trône^(fr) m
grekiska: θρόνος^(el) m
isländska: hásæti^(is)
italienska: trono^(it) m
katalanska: tron^(ca) m
klassisk grekiska: thrónos, θρόνος m
latin: sedes^(la) f, sella f, thronus m
nederländska: troon^(nl) m
occitanska: tron^(oc), tròn^(oc)
polska: tron^(pl) m
portugisiska: trono^(pt) m
ryska: трон^(ru) m, престол m
slovakiska: trón m, prestol m
slovenska: prestol^(sl) m
spanska: trono^(es) m
tjeckiska: trůn^(cs) m
turkiska: taht^(tr)
tyska: Thron^(de) m
ukrainska: престол m, трон m
ungerska: trón^(hu)