trotsighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av trotsighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ trotsighet trotsigheten
Genitiv trotsighets trotsighetens

trotsighet u

  1. det att vara trotsig