trotteln

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för trotteln 

Hjälpverb: sein

Infinitiv trotteln
Presensparticip trottelnd
Perfektparticip getrottelt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich trottle, trottel, trottele  du trottelst  er, sie, es trottelt 
Plural wir trotteln  ihr trottelt  sie trotteln 
Preteritum Singular ich trottelte  du trotteltest  er, sie, es trottelte 
Plural wir trottelten  ihr trotteltet  sie trottelten 
Imperativ
Singular - trottle !, trottel !, trottele ! -
Plural - trottelt ! trotteln Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich trottele  du trottelest  er, sie, es trottele 
Plural wir trotteln  ihr trottelet  sie trotteln 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich trottelte  du trotteltest  er, sie, es trottelte 
Plural wir trottelten  ihr trotteltet  sie trottelten 

trotteln

  1. vanka, traska, lunka; gå långsamt med små steg
    Besläktade ord: trotten, Trottoir