tungomål

Svenska

Substantiv

Böjningar av tungomål	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tungomål	tungomålet	tungomål	tungomålen
Genitiv	tungomåls	tungomålets	tungomåls	tungomålens

tungomål

1. språk

   Etymologi: Ordet är belagt i språket sedan 1350 (cirka). Som fornsvenska tungo mal.

   Sammansättningar: tungomålstal, tungomålstalare

   Se även tesaurus: Språk, Människoröst

Översättningar

språk

• bokmål: tungemål ^(no) n, språk ^(no) n
• danska: tungemål n, sprog ^(da) n
• engelska: tongue ^(en), language ^(en)
• franska: langue ^(fr) f, langage ^(fr) m
• nynorska: tungemål n, språk ⁽ⁿⁿ⁾ n
• polska: język ^(pl) m
• tyska: Sprache ^(de) f, Zunge ^(de) f