tunika

Svenska

Substantiv

Böjningar av tunika	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tunika	tunikan	tunikor	tunikorna
Genitiv	tunikas	tunikans	tunikors	tunikornas

tunika

1. ursprungligen fornromerskt inomhusplagg; knälång jacka eller klänning
2. en sorts liturgisk dräkt (inom den romersk-katolska kyrkan)

Etymologi: Av latinska tunica.

Översättningar

ursprungligen fornromerskt inomhusplagg

• engelska: tunic ^(en)
• portugisiska: túnica f
• spanska: túnica ^(es) f
• tyska: Tunika ^(de) f