uppbrott

Svenska

Substantiv

Böjningar av uppbrott	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	uppbrott	uppbrottet	uppbrott	uppbrotten
Genitiv	uppbrotts	uppbrottets	uppbrotts	uppbrottens

uppbrott n

1. påbörjande av förflyttning

   1930: Mitt liv som upptäcktsresande, Sven Hedin:

   Under våren och sommaren 1885 gick jag bara och längtade efter uppbrottets ögonblick.

   Besläktade ord: bryta upp

Översättningar

påbörjande av förflyttning

• nederländska: vertrek ^(nl) n
• tyska: Aufbruch ^(de) m