brott

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av brott  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ brott brottet brott brotten
Genitiv brotts brottets brotts brottens

brott

  1. brytning, det att bryta något
    Sammansättningar: avbrott, benbrott, genombrott, inbrott, inbrottssäker, sammanbrott, utbrott, glädjeutbrott
  2. ställe där brytning sker; särskilt om anläggning för gruvdrift med brytning av någon fyndighet ur marken
    Sammansättningar: dagbrott, kalkbrott, malmbrott, stenbrott
  3. verktyg för uppbrytning
  4. överträdelse, kränkning
  5. olaglig eller kriminell handling; förbrytelse
    När begicks brottet?
    Sammansättningar: brottsbalk, brottsbekämpning, brottsförebyggande, brottsmisstanke, brottsmisstänkt, brottsoffer, brottsplats, brottsrubricering, brottsstatistik, brottssäkerhetbrottsutredning, brottsvåg, sexbrott
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: , brottslig, brottslighet, brottsling, bryta
Homofoner: brått
Se även: brottning, fortfarande brott

Översättningar[redigera]

Fornnordiska[redigera]

Adverb[redigera]

brott

  1. bort
    Varianter: braut, burt