upset

Engelska

Adjektiv

upset

1. upprörd, skakad

   Synonymer: shook up

2. kullstjälpt, kullkastad

Substantiv

Böjningar av upset	Singular	Plural
Nominativ	upset	upsets
Genitiv	upset's	upsets'

upset

1. bestörtning
2. oordning
3. rubbning
4. (politik, sport) skräll; ett oväntat resultat i tävling eller omröstning

   Etymologi: Etablerad i denna betydelse åtminstone 1877.

   Jämför: Cinderella, dark horse

5. (transport) det att volta (med bil), att slå runt och hamna på taket

Fraser

• domestic upset

Verb

Böjningar av upset	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	upset	upsets	upset
Preteritum	◀	upset	▶
Perfektparticip	◀	upset	▶
Presensparticip	◀	upsetting	▶

upset

1. välta, stjälpa, kullkasta
2. uppröra, uppskaka
3. skaka, rubba