víkingr

Fornnordiska

Substantiv

Böjningar av víkingr	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	víkingr	víkingrinn	víkingar	víkingarnir
Ackusativ	víking	víkinginn	víkinga	víkingana
Dativ	víkingi	víkinginum	víkingum	víkingunum
Genitiv	víkings	víkingsins	víkinga	víkinganna

víkingr (runsvenska: ᚢᛁᚴᛁᚴᚱ) m

• uttal: ˈviːkɪŋɡr̩

1. viking; om sjöfartsäventyrare iväg för sjöräd, plundringståg, handelsresa eller expedition och bosättning av nytt land, främst företaget via skepp

Etymologi: Av omdiskuterat ursprung. Förledet ofta ansett kognat med vík (vik, bukt). Härlett i fornsvenska vikingr samt svenska viking.

Besläktade ord: víking