Hoppa till innehållet

vanförhet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av vanförhet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ vanförhet vanförheten
Genitiv vanförhets vanförhetens

vanförhet u

  1. det att vara vanför
    Se även tesaurus: Ofullkomlighet, Ohälsa, Olycka