ve

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Ve.

Tvärspråkligt[redigera]

Kod[redigera]

ve

se

  1. (ISO 639-1) kod för språket venda, även känt som tshivenḓa eller luvenḓa

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

ve n

  1. elände, olycka
    Fraser: väl och ve, svåra ve och förbannelse
    Sammansättningar: veklaga, veklagan, vemod, vemodig, verop
    Homofoner: V

Översättningar[redigera]

Interjektion[redigera]

ve

  1. (högtidligt, skämtsamt) utrop som anger önskan, känsla eller antydan av något obehagligt eller hotande
    Ve mig, olycksfödde gosse!
    1917: "Bibeln, Jeremia 22:13":
    Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighet och dina salar med orätt, du som låter din nästa arbeta för intet och icke giver honom hans lön.
    Ve den som nämner kärlek och svartsjuka i samma mening.
    Etymologi: Av fornsvenska ve. Gemensamt germanskt ord, urindoeuropeiskt ursprung. Motsvararnde engelska woe, latinska vae, litauiska vaĩ och armeniska վայ (vay), [1]
    Fraser: ack och ve!, ve och fasa!
    Se även: bäva månde

Översättningar[redigera]

Esperanto[redigera]

Interjektion[redigera]

ve

  1. ve, fan

Spanska[redigera]

Verb[redigera]

ve

  1. böjningsform av ir
  2. böjningsform av ver

Tjeckiska[redigera]

Preposition[redigera]

ve

  1. variant av v som förekommer efter f, v och vissa konsonantkluster

Turkiska[redigera]

Konjunktion[redigera]

ve

  1. och
    1941 (1917): Joh. 1:1:
    Kelâm başlangıçta var idi, ve Kelâm Allah nezdinde idi, ve Kelâm Allah idi.
    I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.

Källor[redigera]

  1. Svensk ordbok: "ve"