winden

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för winden 

Hjälpverb: haben

Infinitiv winden
Presensparticip windend
Perfektparticip gewunden
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich winde  du windest  er, sie, es windet 
Plural wir winden  ihr windet  sie winden 
Preteritum Singular ich wand  du wandest  er, sie, es wand 
Plural wir wanden  ihr wandet  sie wanden 
Imperativ
Singular - wind, winde ! -
Plural - windet ! winden Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich winde  du windest  er, sie, es winde 
Plural wir winden  ihr windet  sie winden 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich wände  du wändest  er, sie, es wände 
Plural wir wänden  ihr wändet  sie wänden 

winden (stark böjning)

  1. slingra, vrida
    Besläktade ord: Windung


Konjugation för winden 

Hjälpverb: haben

Infinitiv winden
Presensparticip windend
Perfektparticip gewindet
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich winde  du windest  er, sie, es windet 
Plural wir winden  ihr windet  sie winden 
Preteritum Singular ich windete  du windetest  er, sie, es windete 
Plural wir windeten  ihr windetet  sie windeten 
Imperativ
Singular - winde ! -
Plural - windet ! winden Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich winde  du windest  er, sie, es winde 
Plural wir winden  ihr windet  sie winden 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich windete  du windetest  er, sie, es windete 
Plural wir windeten  ihr windetet  sie windeten 

winden (svag böjning)

  1. vinda, vindla, ringla sig