wind

Afrikaans

Substantiv

wind

1. (meteorologi) vind
2. fjärt, prutt
3. rap, rapning

Engelska

Substantiv

Böjningar av wind	Singular	Plural
Nominativ	wind	winds
Genitiv	wind's	winds'

wind

• uttal: ˈwɪnd

1. (meteorologi) vind, blåst

   Fraser: stellar wind

2. kondition; förmåga till fysisk ansträngning utan att bli trött eller andfådd

Etymologi: Från fornengelskans wind, besläktat med bl.a. svenskans vind.

Besläktade ord: windy

Verb

Böjningar av wind 1 - 3	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	wind	winds	wind
Preteritum	◀	winded	▶
Perfektparticip	◀	winded	▶
Presensparticip	◀	winding, vard. windin'	▶

Böjningar av wind 4 - 6	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	wind	winds	wind
Preteritum	◀	wound	▶
Perfektparticip	◀	wound	▶
Presensparticip	◀	winding, vard. windin'	▶

wind

• uttal: ˈwaɪnd

1. blåsa i ett blåsinstrument

   Etymologi: Av fornengelska wind.

2. få någon att tappa andan

   Etymologi: Av fornengelska wind.

3. ta ut sig fysiskt så att man måste hämta andan

   Etymologi: Av fornengelska wind.

4. vinda upp, linda en tråd runt något

   Etymologi: Av fornengelska windan.

5. vrida upp ett urverk

   Etymologi: Av fornengelska windan.

6. färdas längs vägar som inte är raka; vindla

   Etymologi: Av fornengelska windan.

Forndanska

Substantiv

wind m

1. vind

   Etymologi: Av fornnordiska vindr.

Nederländska

Substantiv

Böjningar av wind	Singular	Plural
maskulinum
Nominativ	wind	winden

wind

• uttal: ʋɪntⓘ

1. (meteorologi) vind
2. fjärt, prutt

   Synonymer: buikwind, darmgas, ruft, scheet

Älvdalska

Substantiv

wind

• uttal: wɪ̃nːd

1. vind