av

Se även av-, äv. och åv.

Svenska

Preposition

av

1. för att beteckna utgångspunkt eller orsak

   Akta så du inte trillar av stolen.

   Jag fick pennan av Pelle.

   Hon dansade av ren glädje.

2. för att beteckna material

   Vad är bordet gjort av för sorts trä?

   Kniven var gjord av rostfritt stål, likväl rostade den.

3. för att ange tillhörighet i en grupp

   Han är en av de aderton

   Där är två av mina bilar

4. för att bilda agenten i en passiv sats

   38-åringen misshandlades av en okänd man.

Verbpartikel

av

1. så att (något) förflyttas från (ursprungligt eller egentligt ställe)

   När gav han sig av hemifrån?

   Tag av åt vänster i korsningen.

   Barnen sparkade av stövlarna i hallen.

   Jag dukade bordet så nu får du duka av.

2. så att (något) slutar, upphör, bryts (i tu)

   Har du glömt att stänga av kranen?

   Han slog av sin käpp.

Adjektiv

av (oböjligt, endast predikativ)

1. förkortning av vissa perfektparticip som bildats från verb med verbpartikeln av

   Är TV:n på eller av?

   Är TV:n påslagen eller avstängd?

   Min käpp är tyvärr av.

   Min käpp är tyvärr avbruten.

Se även

• av och an
• av och till
• få nog av
• gå av
• rent av