brott

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Besläktade ord 1.1.2 Homofoner 1.1.3 Sammansättningar 1.1.4 Översättningar

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av brott	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brott	brottet	brott	brotten
Genitiv	brotts	brottets	brotts	brottens

brott

1. brytning, det att bryta något
2. ställe där brytning sker; särskilt om anläggning för gruvdrift med brytning av någon fyndighet ur marken
3. verktyg för uppbrytning
4. överträdelse, kränkning
5. olaglig eller kriminell handling; förbrytelse

   När begicks brottet?

[redigera] Besläktade ord

• brottslig
• brottsling
• bryta

[redigera] Homofoner

• brått

[redigera] Sammansättningar

brytning

• avbrott
• benbrott
• genombrott
• inbrott, inbrottssäker
• sammanbrott
• utbrott, glädjeutbrott

plats

• dagbrott
• kalkbrott
• malmbrott

förbrytelse

• brottsbalk
• brottsbekämpning
• brottsförebyggande
• brottsmisstanke
• brottsmisstänkt
• brottsoffer
• brottsplats
• brottsrubricering
• brottsstatistik
• brottssäkerhet
• brottsutredning
• brottsvåg

[redigera] Översättningar