finis

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Innehåll

Svenska [redigera]

Substantiv [redigera]

Böjningar av finis  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ finis finisen finisar finisarna
Genitiv finis finisens finisars finisarnas

finis

  • uttal: /ˈfiːnɪs/ (1.), /ˈfiːˌnːis/ (2.)
  1. (starkt vardagligt) fin person
    Etymologi: fin + -is
  2. is som är stark och fin och lämplig för t.ex. skridskoåkning
    Etymologi: fin + is

Franska [redigera]

Adjektiv [redigera]

finis

  1. böjningsform av fini

Verb [redigera]

finis

  1. böjningsform av finir

Latin [redigera]

Substantiv [redigera]

fīnis m

  1. gräns
  2. ände, slut