finis

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Innehåll

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av finis  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ finis finisen finisar finisarna
Genitiv finis finisens finisars finisarnas

finis

  • uttal: /ˈfiːnɪs/ (1.), /ˈfiːˌnːis/ (2.)
  1. (starkt vardagligt) fin person
    Etymologi: fin + -is
  2. is som är stark och fin och lämplig för t.ex. skridskoåkning
    Etymologi: fin + is

[redigera] Franska

[redigera] Adjektiv

finis

  1. böjningsform av fini

[redigera] Verb

finis

  1. böjningsform av finir

[redigera] Latin

[redigera] Substantiv

fīnis m

  1. gräns
  2. ände, slut
Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Deltagande
Verktygslåda
På andra språk