järn

Svenska

Substantiv

Böjningar av järn 1.	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	järn	järnet
Genitiv	järns	järnets

Böjningar av järn 2-4.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	järn	järnet	järn	järnen
Genitiv	järns	järnets	järns	järnens

järn

• uttal: /ˈjæːɳ/

1. ett metalliskt grundämne, betecknat med Fe i periodiska systemet
2. föremål som består av grundämnet järn
3. (vardagligt) sup
4. boja; metallanordning som används för att låsa fast någon

Etymologi

Av fornsvenska iärn, av fornnordiska járn (jämför danska och norska jern, isländska járn), av urgermanska *īsarna- (jämför fornengelska īsern (engelska iron), medelnederländska iser (nederländska ijzer, afrikaans yster), fornhögtyska isarn (tyska Eisen), frankiska īsarn, gotiska eisarn). Det urgermanska ordet är troligen inlånat från urkeltiska *isarnon (jämför forniriska iarn, kymriska haearn, galliska Isarno-), från urindoeuropeiska *is-(e)ro- med betydelsen "kraftfull" eller "helig" (jämför sanskrit isirah, "kraftfull", "stark", grekiska ἱερός, hierós, "stark", och möjligen latinets ira, "vrede"), av *eis, "stark".

Fraser

• ge järnet
• ha många järn i elden

sup

• ta sig ett järn

bojor

• slå i järn

Sammansättningar

gjutjärn huggjärn järnberikad järnbrist järnek

järnhandel järnmalm järnridå järnspis järnverk

järnväg skjutjärn strykjärn stämjärn tackjärn

Översättningar

metall  

afrikaans: yster (af) danska: jern (da) engelska: iron (en) finska: rauta (fi) franska: fer (fr) m italienska: ferro (it) m isländska: járn (is) japanska: 鉄 (ja) (てつ (ja), tetsu) kymriska: haearn (cy) lakota: mázasapa (lkt) latin: ferrum (la)

nederländska: ijzer (nl) bokmål: jern (no) polska: żelazo (pl) portugisiska: ferro (pt) m ryska: железо (ru) n spanska: hierro (es) m tjeckiska: železo (cs) n turkiska: demir (tr) tyska: Eisen (de) vietnamesiska: sắt (vi) älvdalska: ienn (dlc)

boja  

engelska: iron (en)