genitiv

Svenska

Substantiv

Böjningar av genitiv	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	genitiv	genitiven	genitiver	genitiverna
Genitiv	genitivs	genitivens	genitivers	genitivernas

Böjningar av genitiv	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	genitiv	genitivet	genitiv	genitiven
Genitiv	genitivs	genitivets	genitivs	genitivens

genitiv u eller n

1. (grammatik) kasus som utmärker att ett visst substantiv eller pronomen (eller nominalfras) står i ett visst bestämningsförhållande, särskilt ett ägandeförhållande, till ett annat ord som ordet i genitiv utgör en bestämning (attribut) till

Grammatik

Ordet genitiv är vanligtvis utrum men kan även vara neutrum.

Sammansättningar

• genitivform
• genitivändelse

Översättningar

kasus  

danska: ejefald (da) n, genetiv (da) u engelska: genitive case (en), genitive (en) estniska: genitiiv (et) finska: genetiivi (fi) franska: génitif (fr) m

isländska: eignarfall (is) n nederländska: genitief (nl) m nynorska: eigefall (nn) n, genitiv (nn) polska: dopełniacz (pl) tyska: Genitiv (de) m

Adjektiv

Böjningar av genitiv		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	genitiv
	Neutrum	genitivt
Bestämd singular	Maskulinum	–
	Alla	genitiva
Plural		genitiva
		Predikativt
Singular	Utrum	genitiv
	Neutrum	genitivt
Plural		genitiva
Kompareras inte.

genitiv

1. (grammatik) som har att göra med eller som liknar genitiv

   Synonymer: genitivisk

Översättningar

genitivisk  

engelska: genitive (en), genitival (en)