nominativ

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Grammatik 1.1.2 Etymologi 1.1.3 Översättningar

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

nominativ u även n

1. (lingvistik) kasus som används för subjektet i en sats, grundform

[redigera] Grammatik

Som utrum: best. -en; pl. -er

Som neutrum: best. -et; pl. -

[redigera] Etymologi

Från latinets nominativus.

[redigera] Översättningar

• engelska: nominative ^(en)
• finska: nominatiivi ^(fi)
• franska: nominatif ^(fr) m
• isländska: nefnifall ^(is) n
• tyska: Nominativ ^(de) m