norr

Svenska

Substantiv

norr

• uttal: når /nɔr/

1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: uppåt om jordklotet

placeras med Nordpolen överst och Sydpolen underst

Synonymer

• nord

Antonymer

• söder

Besläktade ord

• norra
• nordan
• nordlig

Sammansättningar

• norrifrån
• norrsken
• norrut

Översättningar

Översättningar  

engelska: north (en) finska: pohjoinen (fi) japanska: 北 (ja) (きた (ja), kita)

polska: północ (pl) f tyska: Nord (de)

Se även

• öster, öst, ost
• söder, syd
• väster, väst

Adverb

norr

1. i riktningen mot Nordpolen

Översättningar

Översättningar  

engelska: north (en)

polska: na północ (pl)