ok

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även OK.

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

ok

  • uttal: /ʊˈkɛj/ eller /ɔˈkɛj/ eller /oːˈkɛj/
  1. som duger

Varianter[redigera]

Adverb[redigera]

ok (även o.k., okej, okay)

  • uttal: /ʊˈkɛj/ eller /ɔˈkɛj/ eller /oːˈkɛj/
  1. så att det duger
    Han spelar helt ok.

Interjektion[redigera]

ok (även o.k., okej, okay)

  • uttal: /ʊˈkɛj/ eller /ɔˈkɛj/ eller /oːˈkɛj/ eller /uːˈkɛj/
  1. indikerar godkännande, att man är överens

Substantiv[redigera]

Böjningar av ok  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ok oket ok oken
Genitiv oks okets oks okens

ok

  1. bäranordning bestående av en stång som bärs över nacke och skuldror
    Synonymer: bärok
  2. draganordning bestående av en stång som är avsedd att sammanhålla två dragdjur framför en kärra eller plog
    Synonymer: dragok
  3. (bildligt) något som hämmar eller betvingar någon, som begränsar någons frihet eller fria handlande; något som tynger eller plågar
    Synonymer: börda
    Stora delar av södra Europa haltar fortfarande under oket av ohanterliga skuldberg.

Översättningar[redigera]

Esperanto[redigera]

Räkneord[redigera]

ok

  1. åtta

Fornnordiska[redigera]

Konjunktion[redigera]

ok

  1. och

Fornsvenska[redigera]

Konjunktion[redigera]

ok

  1. och
    Varianter: oc

Ido[redigera]

Räkneord[redigera]

ok

  1. åtta

Polska[redigera]

Substantiv[redigera]

ok

  1. böjningsform av oko

Tjeckiska[redigera]

Substantiv[redigera]

ok

  1. böjningsform av oko

Turkiska[redigera]

Substantiv[redigera]

ok

  1. pil

Ungerska[redigera]

Substantiv[redigera]

ok

  1. orsak
  2. anledning

Besläktade ord[redigera]

Älvdalska[redigera]

Substantiv[redigera]

ok

  1. hök

Etymologi[redigera]

Av fornnordiska haukr.