och

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Konjunktion[redigera]

och

  1. samordnar språkliga enheter (ord, fraser, satsdelar och satser)
    Huset var stort, mörkt och skräckinjagande.
    Pojken cyklar och flickan går.
  2. samordnar verb som inte är underordnade
    Jag sitter och läser.
  3. kan inleda huvudsats som står i förbindelse med tidigare sats
    Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.
  4. (vardagligt) syftar ibland i skrift på infinitivmärket å (att), som i obetonad form är homofont med och
    Han tycker om och bada. (= Han tycker om att bada.)

Användning[redigera]

Vid uppräkning av fler än två ord eller ordgrupper kan alla och utan det sista ersättas av kommatecken.

Min dotter spelar fiol, piano, harpa och mungiga.

Etymologi[redigera]

Ordet har troligen sitt ursprung i det urgermanska substantivet *auka-, "ökning", "tillägg", och är alltså besläktat med bl.a. öka samt tyska auch. En annan möjlighet är att det är besläktat med grekiska αῦ-γε, auge, "vidare", "åter".[1] Ordet skrevs ok på fornsvenska, men kunde uttalas med ach-ljud.[1] Konjunktionen och har samma etymologiska ursprung som adverbet ock ("också").[2]

Synonymer[redigera]

samordning av satser och satsdelar
  • men (uttrycker dock alltid motsättning)
uppräkning i mening

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]

Interjektion[redigera]

och

  1. än sen?

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. 1,0 1,1 Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist
  2. SAOB