planet

Svenska

Substantiv

Böjningar av planet 1.1	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	planet	planeten	planeter	planeterna
Genitiv	planets	planetens	planeters	planeternas

planet 1

• uttal: pla'ne:t /plaˈneːt/

1. (astronomi) sfärisk, icke-fusionerande himlakropp i rymden i bana kring en stjärna

   Det finns åtta planeter i solsystemet.

2. (vardagligt, bestämd form) ansikte

planet 2

• uttal: 'pla:net /ˈplɑː.nət/

1. böjningsform av plan

Etymologi

Av grekiskans πλανήτης (planḗtēs), "de kringgirande".

Hyperonymer

• himlakropp

Kohyponymer

• dvärgplanet
• komet
• måne
• stjärna

Översättningar

himlakropp  

bokmål: planet (no) danska: planet (da) u engelska: planet (en) esperanto: planedo (eo) finska: planeetta (fi)

franska: planète (fr) f italienska: pianeta (it) m nederländska: planeet (nl) m polska: planeta (pl) f ryska: планета (ru) f tyska: Planet (de) m

Se även

• exoplanet
• fri planet
• planetringar
• stenplanet
• gasjätte

Bokmål

Substantiv

planet

1. (astronomi) planet

Engelska

Substantiv

planet

1. (astronomi) planet