rum

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Etymologi 1.1.2 Hyponymer 1.1.3 Sammansättningar 1.1.4 Översättningar 1.2 Adjektiv 1.2.1 Etymologi 2 Engelska 2.1 Substantiv 3 Italienska 3.1 Substantiv 4 Polska 4.1 Substantiv 5 Portugisiska 5.1 Substantiv 6 Tjeckiska 6.1 Substantiv

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av rum	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rum	rummet	rum	rummen
Genitiv	rums	rummets	rums	rummens

rum

1. den plats som står till buds, nödvändigt för placering; utrymme

   Det fanns inte rum för dem på härbärget.

2. avskiljning i lägenhet eller hus

   Lägenheten hade två rum förutom kök och toalett.

3. (fysik) utsträckning i två eller fler dimensioner

   tredimensionellt euklidiskt rum

   ett krökt rum

4. (matematik) en mängd som getts ytterligare någon slags struktur

   Det åskådliga rummet R³ är kanske det vi har lättast att föreställa oss, tätt följt av planet R² och linjen R¹.

[redigera] Etymologi

Gemensamt germanskt, från substantivering av adjektiv rum.

[redigera] Hyponymer

del av byggnad

• allrum
• badrum
• gästrum
• hall
• kök
• sal
• sovrum
• tambur
• vardagsrum

[redigera] Sammansättningar

matematisk mängd

• funktionsrum
• vektorrum

[redigera] Översättningar

• franska: salle ^(fr) f, espace ^(fr) m
• italienska: camera ^(it) f, spazio ^(it) m
• spanska: cuarto ^(es) m, espacio ^(es) m

[redigera] Adjektiv

rum

1. (ålderdomligt) land- eller sjöområde som är öppet och fritt

[redigera] Etymologi

Gemensamt germanskt, rotbesläktat med latinets rus (landsbygden). Se rustik

[redigera] Engelska

[redigera] Substantiv

rum

1. rom; en spritdryck

[redigera] Italienska

[redigera] Substantiv

rum m

1. rom; en spritdryck

[redigera] Polska

[redigera] Substantiv

rum m

1. rom; en spritdryck

[redigera] Portugisiska

[redigera] Substantiv

rum m

1. rom; en spritdryck

[redigera] Tjeckiska

[redigera] Substantiv

rum m

1. rom; en spritdryck