sand

Svenska

Substantiv

Böjningar av sand	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sand	sanden
Genitiv	sands	sandens

sand

• uttal: sand /sand/

1. sten som blivit till små korn, antingen genom väder och vind eller på konstgjord väg

   Jag har aldrig sett så mycket sand, sa turisten på besök i Saharaöknen.

2. (geologi) jordart med kornstorlek mellan 0,06 och 2 mm

Etymologi

Av fornsvenska sander, av fornnordiska sandr, av urgermanska *sanda(z). Besläktat med isländska sandur, norska sand fornengelska sand (engelska sand), fornhögtyska sant (tyska Sand). Ytterst av urindoeuropeiska *sam(a)dho-, motsvarande grekiska ἄμαθος, amathos, "sand"; troligen en uttalsförenkling av *bhsam(a)dho-, av roten *bhes-, med rotbetydelsen "att krossa", "att gnugga". Härigenom besläktat med latin sabulum, grekiska ψάμμος, psammos (varav psammit), båda "sand", och sanskrit bhas, "sönderkrossa".

Sammansättningar

• kattsand
• sandjord
• sandkorn
• sandlåda
• sandmaskros
• sandslott
• sandsnäppa
• sandtärna
• sandöken

Fraser

• sticka huvudet i sanden

Översättningar

små korn  

engelska: sand (en) finska: hiekka (fi) franska: sable (fr) m isländska: sandur (is)

bokmål: sand (no) ryska: песок (ru) tyska: Sand (de) m

Se även

• grus
• singel

Engelska

Substantiv

sand

• uttal: /sænd/

1. sand