stad

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Användning 1.1.2 Besläktade ord 1.1.3 Sammansättningar 1.1.4 Översättningar

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av stad 1-3.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stad	staden, stan1	städer	städerna
Genitiv	stads	stadens, stans1	städers	städernas
Not: "stan" är något vardagligare, se under användning

stad

1. större tätort, plats där många människor bor

   I staden finns det många bilister som inte stannar när man kommer till ett övergångsställe.

   Jag är tillbaka i stan om en månad.

2. (något vardagligt, särskilt i singular bestämd form) centrum av stad (1.); stadskärna

   Jag ska in till stan och handla – är du på?

3. (oftast i sammansättningar) plats för någon verksamhet

   Har du skaffat bostad än?

   Hon gick ner till verkstan.

[redigera] Användning

större tätort; centrum av stad; plats för verksamhet

I bestämd form singular kan både "staden" och "stan" användas, med liten betydelseskillnad. "Stan" är något vardagligare, och används oftare då det är självklart vilken stad som menas. I betydelsen centrum av stad används därför oftast "stan".

Ibland kan "stan" inte användas i betydelsen plats för verksamhet, exempelvis för bostad ("bostan" finns inte).

[redigera] Besläktade ord

• stadga
• stat

[redigera] Sammansättningar

[redigera] Översättningar