stuga

Svenska[redigera]

Böjningar av stuga	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stuga	stugan	stugor	stugorna
Genitiv	stugas	stugans	stugors	stugornas
Som förled i sammansättningar används stug- eller stugu-.

stuga

mindre hus, ofta använt som fritidshus
Jag bor i en stuga i skogen; där är det så tyst och skönt.

Sammansättningar: backstuga, backstugusittare, banvaktstuga, fjällstuga, gäldstuga, kolonistuga, sommarstuga, stenstuga, stugby, timmerstuga, tvättstuga, valstuga
rum (för visst syfte), det huvudsakliga rummet (kök, vardagsrum) i ett mindre hus
Sammansättningar: bastu, bryggstuga, farstu, förstuga, gillestuga, tvättstuga
aktivitet som man samlas till, uppesittarkväll
Sammansättningar: rimstuga, skrivstuga
(bildligt) hemma hos vanligt enkelt folk, i uttrycket gå hem i stugorna
Etymologi: Av fornsvenska stuva, stova, stugha (jämför stuva och stova), av fornnordiska stofa. Besläktat med bland annat engelska stove och franskans étuve. Av omdiskuterat ursprung. Riksspråkets stuga beror på en utveckling -b- (/β/) → -w- (vokaliskt u) och sedan med inskjutet -g- (jämför t.ex. bloga). Skånska stua samt bokmålets och danskans stue har inget inskjutet -g-. Formerna med -v- har däremot delat den vanliga utvecklingen från b (/β/) till ett labiodentalt v. Jämför tyska Stube, nynorska stove och isländska stofa. Förhållandet mellan stuga och stuva är detsamma som mellan ruva och dialektala ruga (jämför isländska hrúga (”hög”)).

litet hus