stuga

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av stuga  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stuga stugan stugor stugorna
Genitiv stugas stugans stugors stugornas
Som förled i sammansättningar används stug- eller stugu-.

stuga

  1. mindre hus, ofta använt som fritidshus
    Jag bor i en stuga i skogen; där är det så tyst och skönt.
    Etymologi: Av fornsvenska stuva, stova, stugha (jämför stuva och stova), av fornnordiska stofa. Besläktat med bland annat engelska stove och franskans étuve. Av omdiskuterat ursprung. Riksspråkets stuga beror på en utveckling -b- (/β/) → -w- (vokaliskt u) och sedan med inskjutet -g- (jämför t.ex. bloga). Skånska stua samt bokmålets och danskans stue har inget inskjutet -g-. Formerna med -v- har däremot delat den vanliga utvecklingen från b (/β/) till ett labiodentalt v. Jämför tyska Stube, nynorska stove och isländska stofa. Förhållandet mellan stuga och stuva är detsamma som mellan ruva och dialektala ruga (jämför isländska hrúga (”hög”))

Översättningar[redigera]