stuga
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av stuga | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | stuga | stugan | stugor | stugorna |
| Genitiv | stugas | stugans | stugors | stugornas |
| Som förled i sammansättningar används stug- eller stugu-. | ||||
stuga
- mindre hus, ofta använt som fritidshus
- Jag bor i en stuga i skogen; där är det så tyst och skönt.
[redigera] Etymologi
Av fornsvenska stuva, stova, stugha (jämför stuva och stova), av fornnordiska stofa. Besläktat med bland annat engelska stove och franskans étuve. Av omdiskuterat ursprung. Riksspråkets stuga beror på en utveckling -b- (/β/) → -w- (vokaliskt u) och sedan med inskjutet -g- (jämför t.ex. bloga). Skånska stua samt bokmålets och danskans stue har inget inskjutet -g-. Formerna med -v- har däremot delat den vanliga utvecklingen från b (/β/) till ett labiodentalt v. Jämför tyska Stube, nynorska stove och isländska stofa. Förhållandet mellan stuga och stuva är detsamma som mellan ruva och dialektala ruga (jämför isländska hrúga (”hög”))
