dekadent

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av dekadent  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum dekadent dekadentare  
Neutrum dekadent
Bestämd
singular
Maskulinum dekadente dekadentaste
Alla dekadenta
Plural dekadenta
  Predikativt
Singular Utrum dekadent dekadentare dekadentast
Neutrum dekadent
Plural dekadenta
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning dekadent

dekadent

  1. som kännetecknar moraliskt eller andligt förfall
    Hans promiskuösa sexliv ansågs alltför dekadent av hans närmaste släktingar.
    En dekadent fest med strippor.

Etymologi[redigera]

Sedan 1899 av dekadens.

Översättningar[redigera]

Adverb[redigera]

dekadent

  1. avledning till adjektivet dekadent

Substantiv[redigera]

Böjningar av dekadent  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dekadent dekadenten dekadenter dekadenterna
Genitiv dekadents dekadentens dekadenters dekadenternas

dekadent

  1. upprorisk konstnär eller författare i slutet av 1800-talet

Danska[redigera]

Adjektiv[redigera]

dekadent

  1. dekadent

Tyska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av dekadent 
Predikativa former
Positiv dekadent
Komparativ dekadenter
Superlativ am dekadentesten

dekadent

  1. dekadent
    Synonymer: entartet
    (extrem negativ konnoterad)