Hoppa till innehållet

ärende

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Wikipedia har en artikel om:
ärende (juridik)

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av ärende  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ärende ärendet ärenden ärendena
Genitiv ärendes ärendets ärendens ärendenas

ärende

  1. avgränsad (mindre) uppgift som uträttas på annan plats
    Jämför: uppdrag
  2. (juridik, samhällsvetenskap) fråga, fall eller mål som tas upp till behandling
    Åtta ärenden fanns på dagordningen.
    Sammansättningar: asylärende, befordringsärende, domstolsärende, försäkringsärende, lagstiftningsärende, personalärende, ärendehandling, ärendehantering
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet.[1] Av fornsvenska ærande, ærende.

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "ärende"