Malldiskussion:böjningsform-fr-verb

Här är en lista uppsättningar av texter som föreslås användas av Doddebot vid skapandet av böjningsartiklar för franska verb innehållande {{fr-verb-er}}.

Använder oss här av "parler" som utgångsverb för enkelhetens skull.

sammansatta tempus

parlé: bildar tillsammans med konjugationer av hjälpverben avoir och être sammansatta tempus av parler

indicatif (indikativ)

présent

parle: första och tredje person singular presens indikativ av parler

parles: andra person singular presens indikativ av parler

parlons: första person plural presens indikativ av parler

parlez: andra person plural presens indikativ av parler

parlent: tredje person plural presens indikativ av parler

imparfait

parlais: första och andra person singular imperfekt indikativ av parler

parlait: tredje person singular imperfekt indikativ av parler

parlions: första person plural imperfekt indikativ av parler

parliez: andra person plural imperfekt indikativ av parler

parlaient: tredje person plural imperfekt indikativ av parler

passé simple

parlai: första person singular indicatif passé simple av parler

parlas: andra person singular indicatif passé simple av parler

parla: tredje person singular indicatif passé simple av parler

parlâmes: första person plural indicatif passé simple av parler

parlâtes: andra person plural indicatif passé simple av parler

parlèrent: tredje person plural indicatif passé simple av parler

futur simple

parlerai: första person singular indicatif futur simple av parler

parleras: andra person singular indicatif futur simple av parler

parlera: tredje person singular indicatif futur simple av parler

parlerons: första person plural indicatif futur simple av parler

parlerez: andra person plural indicatif futur simple av parler

parleront: tredje person plural indicatif futur simple av parler

subjonctif (konjunktiv)

présent

parle: med <?> que, första person singular subjonctif présent av parler

parles: med <?> que, andra person singular subjonctif présent av parler

parle: med <?> que, tredje person singular subjonctif présent av parler

parlions: med <?> que, första person plural subjonctif présent av parler

parliez: med <?> que, andra person plural subjonctif présent av parler

parlent: med <?> que, tredje person plural subjonctif présent av parler

imparfait

parlasse: med <?> que, första person singular subjonctif imparfait av parler

parlasses: med <?> que, andra person singular subjonctif imparfait av parler

parlât: med <?> que, tredje person singular subjonctif imparfait av parler

parlassions: med <?> que, första person plural subjonctif imparfait av parler

parlassiez: med <?> que, andra person plural subjonctif imparfait av parler

parlassent: med <?> que, tredje person plural subjonctif imparfait av parler

conditionnel (konditionalis)

présent

parlerais: första och andra person singular conditionnel présent av parler

parlerait: tredje person singular conditionnel présent av parler

parlerions: första person plural conditionnel présent av parler

parleriez: andra person plural conditionnel présent av parler

parleraient: tredje person plural conditionnel présent av parler

impératif (imperativ)

parle: andra person singular impératif présent av parler

parlons: första person plural impératif présent av parler

parlez: andra person plural impératif présent av parler

opersonliga former

parlant: participe présent av parler

parlant: med prepositionen en, gérondif présent av parler

parlé: singular maskulinum participe passé av parler

parlée: singular femininum participe passé av parler

parlés: plural maskulinum participe passé av parler

parlées: plural femininum participe passé av parler

Hur skriver man för "gérondif présent"? –föregående osignerade kommentar är från Dodde (diskussion • bidrag) 14 mars 2007 kl. 04.44

Jag tycker att det här är en bra plats. :-)

förklaring på en-wp Räcker det inte med "gérondif présent av parler"? Vill man förklara mer, och vad i så fall? Att det används med prepositionen en?

Bra jobb. Då var det bara resten kvar... //Skal 14 mars 2007 kl. 09.35 (CET)

Ja, precis, "med prepositionen en, gérondif présent av parler" kanske? ~ Dodde 14 mars 2007 kl. 14.04 (CET)

Franska

någon med franskakunskaper eftersökes!

Fler frågor:

• kan formuleringen för parlé förbättras? är formuleringen korrekt? (användningen av ordet "konjugationer"?)
• (nedflyttad fråga från ovan): bör första och andra eller tredje person ha en egna rader när stavningarna sammanfaller, eller bör de samsas om en rad (som vid tillfället detta skrivs är fallet)? Om de delar en rad så blir det max 3 rader i en och samma artikel, om de inte delar kan det i vissa fall bli 5 rader.
• (eftersom jag inte kan franska), är ni säkra på att "en" är en preposition? Vad är "que" för formuleringen <?> av subjonctif-raderna?
• Eftersom inte alla tempus har översättningar i svenskan tycker jag att de kan anges med de franska namnen rakt över även. Frågan är, bör de svenska orden indikativ, konjunktiv, konditionalis och imperativ användas istället för de franska orden indicatif, subjonctif, conditionnel och impératif? ("första person singular subjonctif imparfait av" eller "första person singular konjunktiv imparfait av"?). Jag tycker det blir snyggare om de franska orden används även för ord på denna nivå, men det kanske är tydligare om de svenska orden används, precis som de gör i den nuvarande versionen av tabellen.
• Något annat som borde ändras? ~ Dodde 15 mars 2007 kl. 11.33 (CET)

Min åsikt är: Jag tycker att första och andra eller tredje person kan dela rad, det ser snyggast ut så. Jag tycker dessutom att man ska använda svenskan så långt det går, dvs. även när det gäller indikativ, konjunktiv, konditionalis och som Dodde påpekar så blir det tydligare. "Första person singular konjunktiv imparfait" osv. låter bra tycker jag. /Natox 26 juli 2007 kl. 21.03 (CEST)

Ok har börjat försvenska, men hur översätter man egentligen passé och imperfait? ~ Dodde 26 juli 2007 kl. 22.00 (CEST)

Det var inte så jag menade riktigt, även om jag skrev det, det jag menade var att indikativ, konjunktiv, konditionalis kunde stå på svenska, vad det gäller verbformer som inte finns på svenska så tycker jag man kan ha franska och för att vara konsekvent kan man ha franska på presens och så vidare. /Natox 26 juli 2007 kl. 22.11 (CEST)

Problemet blir att det på svenska heter exempelvis "presens indikativ" och på franska "indicatif présent", dvs ordföljden är inte samma. Om man översätter det ena av dessa orden som hör ihop, men inte det andra, så blir det konstig hur man än placerar orden: "indikativ présent" eller "présent indikativ". ~ Dodde 26 juli 2007 kl. 22.16 (CEST)

Då är det nog bäst att ha allt på originalspråket, hellre det än att försöka hitta på konstiga översättningar./Natox 26 juli 2007 kl. 22.37 (CEST)

Jag undrar vad skillnaden är på "Futur simple" och "Futur immédiat" –föregående osignerade kommentar är från 85.227.189.188 (diskussion • bidrag)

Det finns skillnader och likheter, beroende på avseendet. Semantiskt sett har de båda ju innebörden av framtid, medan man oftare ser futur immédiat (vanligen kallat futur proche) vid händelser inom den nära framtiden, samt förutbestämda och oundvikliga händelser. Syntaktiskt sett konstrueras futur proche med hjälp av hjälpverbet aller, medan futur simple använder böjningsändelser, och ibland förändring av stammen (je parle -> je parlerai, je suis -> je serai). – Smiddle 19 oktober 2010 kl. 22.02 (CEST)