Richten

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av Richten 
neutrum Oräknebart
Nominativ das Richten
Genitiv des Richtens
Dativ dem Richten
Ackusativ das Richten

Richten n

  1. (juridik) rättvisa; det att fälla domar
    Etymologi: substantivering av verbet richten
    Besläktade ord: richten, Richter, Richterin