bandit

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bandit  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bandit banditen banditer banditerna
Genitiv bandits banditens banditers banditernas

bandit

  1. (egentligen bannlyst) bov, förbrytare
    Besläktade ord: banditism, enarmad bandit
    Synonymer: buse, förbrytare, gangster, ligist, missdådare, rövare, skurk, tjuv

Översättningar[redigera]

Albanska[redigera]

Substantiv[redigera]

bandit

  1. bandit

Azerbajdzjanska[redigera]

Substantiv[redigera]

bandit

  1. bandit

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

bandit u

  1. bandit

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

bandit

  1. bandit

Franska[redigera]

Substantiv[redigera]

bandit m

  1. bandit

Indonesiska[redigera]

Substantiv[redigera]

bandit

  1. bandit

Rumänska[redigera]

Substantiv[redigera]

bandit m

  1. bandit

Turkmeniska[redigera]

Substantiv[redigera]

bandit

  1. bandit

Uzbekiska[redigera]

Substantiv[redigera]

bandit

  1. bandit