bandit

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bandit  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bandit banditen banditer banditerna
Genitiv bandits banditens banditers banditernas

bandit

  1. (egentligen bannlyst) bov, förbrytare
    Besläktade ord: enarmad bandit
    Synonymer: buse, förbrytare, ligist, missdådare, skurk, tjuv