belamra

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av belamra  Aktiv Passiv
Infinitiv belamra belamras
Presens belamrar belamras
Preteritum belamrade belamrades
Supinum belamrat belamrats
Imperativ belamra
Particip
Presens belamrande, belamrandes
Perfekt belamrad

belamra

  1. fylla med något som tar stor plats
    Jämför: belasta, blockera, täcka
    Parkerade bilar belamrar och i vissa fall till viss del blockerar lokalgatorna.
    Fraser: (konkreta) belamra minnet
    Etymologi: Av lågtyska belammern , sidoform till belemmern; jämför nederländska belammeren, belemmeren. Besläktat med från nederländska inlånade belemre på danska och belemmern på tyska. Besläktat med nederländska lemmer, lammar, något som hindrar, skadar eller besvärar, sannolikt besläktat med svenska lam.

Översättningar[redigera]