plats

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av plats  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ plats platsen platser platserna
Genitiv plats platsens platsers platsernas

plats

  1. avgränsat område; även mer abstrakt
    Jag har hittat en plats att slå upp tältet på.
    Han visste sin plats i livet.
    Har ni bestämt tid och plats för mötet?
    Sammansättningar: ankarplats, arbetsplats, badplats, brottsplats, båtplats, flygplats, fyndplats, förvaringsplats, husvagnsplats, lekplats, mordplats, mötesplats, nöjesplats, olycksplats, parkeringsplats, rastplats, sittplats, ståplats, uteplats, utkiksplats, webbplats
  2. placering i tävling
    Vilken plats kom han på?
    Sammansättningar: förstaplats, andraplats, poängplats, tredjeplats, medaljplats
  3. (spelbar) placering bland dom tre bästa i trav
    Jag spelade både vinnare och plats på nummer sju.
  4. utrymme
    Finns det plats för några till.
  5. anställning
    Det finns lediga platser på fabriken.
    Sammansättningar: platsansökan, platsannons
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av medellågtyska platse, plas, av latinska platea.
Besläktade ord: platsa

Översättningar[redigera]

Lettiska[redigera]

Adjektiv[redigera]

plats

  1. bred