Hoppa till innehållet

beruhen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för beruhen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv beruhen
Presensparticip beruhend
Perfektparticip beruht
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich beruhe  du beruhst  er, sie, es beruht 
Plural wir beruhen  ihr beruht  sie beruhen 
Preteritum Singular ich beruhte  du beruhtest  er, sie, es beruhte 
Plural wir beruhten  ihr beruhtet  sie beruhten 
Imperativ
Singular - beruhe ! -
Plural - beruht ! beruhen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich beruhe  du beruhest  er, sie, es beruhe 
Plural wir beruhen  ihr beruhet  sie beruhen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich beruhte  du beruhtest  er, sie, es beruhte 
Plural wir beruhten  ihr beruhtet  sie beruhten 

beruhen

  1. bero; vara avhängig eller helt och hållet påverkad av något
    Vanliga konstruktioner: beruhen auf